Succén för Graceland är överraskande och den gör mig både ödmjuk och upprymd. Att känna att jag genom att ge röst åt en liten grupp nigerianer har snavat över frågor och farhågor som talar till en så bred internationell publik är upphetsande och en bekräftelse av hur det som är djupast mänskligt inom oss fortsätter att knyta oss samman över stora avstånd och skillnader.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Elvis Presleys musik var mycket populär i mitt hem när jag växte upp så jag övertog det och förstorade upp det som en symbol för romanen. Elvis är en mycket intressant person och plågar fortfarande det amerikanska psyket. Jag gillar det.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Jag tror att varje litterär kultur måste brottas med förfäderna. Å ena sidan ärar vi våra litterära förfäder, för det är de som har gjort det möjligt för en ny generation att existera och bli tagen på allvar. De identifierar och belyser ofta vägar för att utveckla en nationell litteratur och vi förblir dem alltid tacksamma för det. Å andra sidan måste den nya generationen, ofta på ett mycket oidipalt sätt, gå emot sina förfäder för att göra plats för sina egna frågor och så vidare. Det gäller för alla länder och alla författare.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Exil är ett märkligt ord. Det bär med sig så mycket symbolik och romantik att vi skulle behöva en väldigt lång essä för att reda ut frågan.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Jag skulle säga att avstånd - oavsett om det är från familj, nation och så vidare - är bra för en författare. Även om avståndet inte är fysiskt utan endast psykologiskt och oavsett om det handlar om exil eller bara om emigration. Avstånd gör det lättare att få en mera nyanserad syn på sitt ämne.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Min uppfattning om Nigeria är lika sammansatt som den man har om sin familj eller de man älskar. Ständigt föränderlig, ständigt vacker, ständigt komplicerad, men rotad i djup och orubblig kärlek.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]I Nigeria, en nation med väldigt konstgjorda gränser som påtvingades utifrån, försöker vi fortfarande komma fram till vad nationalitet betyder för oss, så det är inte en fråga som har förlorat sin betydelse. Jag tror bara att vi har olika uppfattningar om det, vilket är väldigt positivt.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]Skönlitteraturen är varje samhälles allmänna samvete. Så viktig är den.
Ur [[Intervju med Chris Abani]]
Hur som helst är jag övertygad om att det inte skulle finnas någon skönlitteratur i Latinamerika utan den europeiska närvaron. Allt vårt berättande kan ledas tillbaka till Cervantes via Borges, och de var båda oerhört förtjusta i Europa.
Ur [[Intervju med Ignacio Padilla om Roberto Bolaño]]Aldrig tidigare, som jag ser det, har Latinamerika kunnat erbjuda världen ett så brett spektrum av författare och böcker. Det finns något för alla: realism och fantasy, klassisk litteratur och experimentell, reflektioner kring Latinamerika och reflektioner kring världshistorien, romaner, noveller, poesi och essäistik. Vi hör till en litterär tradition som redan visat upp sin betydelse för resten av världen. Vi hör till en generation som växte upp med klassikerna, en generation djupt förankrad i litteraturen och i massmedia, en samling författare som är väl förberedda och som har mycket att säga.
Ur [[Intervju med Ignacio Padilla om Roberto Bolaño]]
Indien är en av världens största, äldsta, och mest komplexa kulturer; det är ofrånkomligt att man vill återvända efter att man en gång satt sin fot i landet. Man vill tillbringa mer tid i landet för att kunna förstå dess kultur och samhällsordning
Ur [[Intervju med Aravind Adiga]]Indien står i korsvägen mellan det förflutna och nutiden, och det är på så sätt en oemotståndlig plats för författare.
Ur [[Intervju med Aravind Adiga]]Den vita tigernär en skönlitterär roman - inte samhällskritik - och den är, först och främst, historien om en mans försök att nå frihet, till varje pris. Men den utspelar sig i en tydlig politisk och social kontext: det nya Indien med dess starka kontraster - ett resultat av den livskraftiga, men orättvisa, ekonomiska utvecklingen.
Ur [[Intervju med Aravind Adiga]]Jag bor i närheten av ett slumområde, och när jag tittar ut, ser jag människor som kämpar för att överleva dagen. Detta påminner mig om vad som är viktigt i livet - att skriva ned de här människornas, människors historier, vars liv består av totalt andra utmaningar.
Ur [[Intervju med Aravind Adiga]]
Med den uppväxt jag har så vet jag att utbildning kan förändra världen, därför ville jag arbeta med utbildning och förändring. I mitt skrivande har jag däremot haft andra ambitioner. När jag skrev ville jag berätta levande historier, vara så omsorgsfull om språket och strukturen som jag någonsin kunde.
Ur [[Intervju med Guillermo Arriaga]]Det är inte den mexikanska landsbygden som jag skildrar, utan hur ett samhälle använder sig av lögner för att slippa förändras och bevara status quo. I ett samhälle kan lögner föra människor samman. Se bara på alla politiska mord - de sker överallt i världen.
Ur [[Intervju med Guillermo Arriaga]]När jag skriver har jag inget budskap i åtanke. Allt en författare kan hoppas på är en intensiv dialog med läsaren. Jag måste kunna lita på att läsaren vet hur boken kan användas.
Ur [[Intervju med Guillermo Arriaga]]
De har hela tiden strävat efter att så snabbt som möjligt bygga ett starkt, modernt land. Först valde de Sovjetunionen som förebild och ägnade sig åt extrem revolutionär omvandling under några årtionden; sedan började de se upp till USA istället och har nu ägnat några årtionden åt extrem kapitalism. På ytan verkar dessa två extremer vara helt väsensskilda, men de inneboende idéerna om framsteg, utveckling, materialism och så vidare sammanfaller i själva verket helt och hållet, och utgör en fortsättning på den sekulariseringstradition som finns i den lokala kulturen.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Därför har det materiella välståndet ökat, och industrialiseringen och urbaniseringen skett oerhört snabbt, samtidigt som enorma kulturella och andliga problem har lämnats helt olösta eller till och med förvärrats. Som författare är det min plikt att försöka förstå och uttrycka dessa komplicerade psykologiska processer, att se hur den mänskliga naturens och kulturens fotoplåtar reagerar på verklighetens projektioner - till exempel i en liten by.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Jag önskar att jag, så fort jag blev klar med ett verk, kunde glömma det, kritisera det och förråda det, att jag kunde frigöra mig från mina skrivarvanor och utan bekymmer hitta tillbaka till ett nybörjartillstånd, till startpunken, hamna på noll igen och börja om. Det är förstås inte särskilt enkelt.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Livserfarenheter, kulturella vanor, invanda sätt att tänka och känna ligger dolda i våra kroppar likt blodet i våra ådror och begränsar våra handlingsmöjligheter. Att skriva Maqiao var som att gå in i ett kärleksförhållande.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Men jag skulle bli ganska glad om jag läste om romanen och upptäckte att den kändes främmande eller tänkte att man måste ha tagit miste på författarens namn. Med andra ord hoppas jag på att kunde förändra mig så mycket som möjligt. Det är som att önska sig flera liv under detta enda.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Men om jag ska vara ärlig läser jag inte särskilt mycket skönlitteratur nu för tiden. Kanske stämmer det kinesiska ordspråket "Om man äter litet så smakar det bättre". Jag är rädd att jag ska förstöra aptiten om jag läser för mycket. Så de senaste åren har jag ägnat en hel del tid åt att studera klassisk grekisk och kinesisk filosofi, lingvistik, geografi, historia och annat som kanske inte verkar ha så mycket med skönlitteratur att göra. Om denna läsning har påverkat mitt skrivande vet jag inte.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Men de senaste åren har de elektroniska medierna och kommersialiseringen byggt upp ett kombinerat tryck som gjort många författare förtvivlade. Rent allmänt kan man säga att den kinesiska litteraturen just nu är litet trött och uppgiven. Erfarenhetsbenet är långt och kulturbenet kort - fortsätter det så blir det svårt att vandra särskilt långt. Men det utesluter inte att det finns enstaka ljusglimtar här och där.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Belästa personer kan också mörda, försnilla och bedra. Därför ska vi inte ha alltför stora förhoppningar om att litteraturen ska förbättra politiken eller moralen. Men på ett undermedvetet plan - när det gäller att skapa, bygga upp och förmedla olika känslor - kan den vara en mycket mäktig "osynlig hand".
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]Många kineser har en stark hembygdskänsla, kanske för att de har läst eller lyssnat till alldeles för många dikter som talar om hemlängtan. Många välutbildade kvinnor lider av kärlekssorger, kanske för att de har läst för många kärleksromaner eller sett för många romantiska filmer och därför förväntar sig samma renhet och romantik i verkliga livet som i de texter författarna har satt ihop.
Ur [[Intervju med Han Shaogong]]
Alltsedan jag blev fast i böckernas grepp har jag velat skriva berättelser. Jag både förstår och föreställer mig världen genom de böcker jag läser - och att berätta historier fyller samma funktion. Ur Intervju med Petina Gappah
Att vara långt ifrån det som är mitt hem gör att jag kan se mer objektivt på Zimbabwe. Risken är dock att man kan lockas att bli sentimental och nostalgisk. Ur [Intervju med Petina Gappah
Trots alla svårigheter lyckas flera författare skapa betydande skönlitterära verk. Och även om deras verk inte påverkar samhället just idag är det viktigt att lämna ett vittnesmål för framtida generationer att ta del av. Ur Intervju med Petina Gappah
Om Dirty Havana: det är en alltför självbiografisk bok. Jag skrev den under en dålig period i mitt liv. Mitt land var i kris, jag var i personlig kris. Jag var ständigt berusad, förbannad och aggressiv - den tiden var en katastrof!!
Ur [[Intervju med Pedro Juan Gutiérrez]]Jag tror att varje författare använder sitt eget liv för att skriva, i större eller mindre utsträckning. Det är oundvikligt därför att skrivandet är en process av tänkande och reflektion över ens eget liv, över tiden man lever i. Man tänker oupphörligt och skriver oupphörligt. Det är ibland utmattande, men fantastiskt eftersom du lär känna dej själv bättre och hjälper andra att tänka och se saker på andra sätt.
Ur [[Intervju med Pedro Juan Gutiérrez]]Emellertid är Kuba ett land så komplicerat, så dynamiskt, så galet och kaotiskt att det har genererat ett enormt antal bra författare.
Ur [[Intervju med Pedro Juan Gutiérrez]]Den europeiska litteraturens situation idag bekymrar mej. Aldrig tidigare har man skrivit, publicerat och sålt så många böcker som idag. Men det är till största delen skräp: deckare, vampyrromaner, "historiska" romaner. Bara skit!!!
Ur [[Intervju med Pedro Juan Gutiérrez]]Man går in i en bokhandel och borden med nyheter gör en illamående. Och det är för att de europeiska författarna (en stor del av dem) inte vågar skriva på riktigt. De vågar inte provocera systemet. De vågar inte transformera problemen, som är många, i det europeiska samhället till litteratur. Problemen skiljer sig mycket från de som vi i de fattiga länderna och i länder med diktatur har, men det är problem som bör ses genom litteraturen. De stora gjorde det: Tjechov, Balzac etc.
Ur [[Intervju med Pedro Juan Gutiérrez]]
Jag tror att det alltid är en utmaning att försöka fånga samtida ögonblick, men om vi inte försöker så kommer våra liv och våra städer att bli fullständigt förändrade utan att det kommer att finnas någon beskrivning av hur det gick till.
ur [[Intervju med Anjum Hasan]]Självbiografin kan vara en rik källa för fiktionen, men frågan är - hur använder man den? Det är en sorts alkemi som måste uppstå; det är inte bra fiktion bara för att det har hänt dig på riktigt.
ur [[Intervju med Anjum Hasan]]Det är väldigt njutbart att låta berättelsen jäsa i tankarna medan skrivprocessen pågår, och tillåta att saker uppstår, liksom föreslås av berättelsen själv.
ur [[Intervju med Anjum Hasan]]
Min poesi liknar egyptiskt bröd, efter en natt är det oätbart.
Ät det nu när det är färskt, innan dammet hinner lägga sig på detKom! Kom igen, vem än och var än du är, kom!
Kom! Kom igen! Du kommer aldrig att finna en medbror som mig.
Du är som en torr dal och jag är som regnet. Du är en ödelagd stad och jag är arkitekten! Kom!Min vän vänder surt sitt ansikte mot mig
socker sötare än detta sura finns ej.
Sockret skulle sky sin egen sötma
om det kände nåtot surt så sött som digDiwan, 1795
Tiden består av en rad minuter som upprepar varandra. Det vi kallar historia är en beskrivning av människor och händelser, men samtidigt en beskrivning av tiden i sig. Man kan säga att historien upprepar eller imiterar sig själv. Inte bara mitt, utan alla människors skrivande är elegier. Till och med den allra största roman är liten i förhållande till historien.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Vi lever i tidens små skrevor, ett liv i sorg. Det enda man kan luta sig mot när man skriver är skärvor och spillror, och i den meningen är allt skrivande tragiskt. Det handlar om att fästa sorgen på papper, att skriva en sorgens historia.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Filmens framgång har inte påverkat mitt skrivande. Det är klart att jag också fick min beskärda del av rampljuset, men även det saftigaste äpple tar förr eller senare slut. Och man kan ju inte skriva bara för att få ett äpple.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Jag tycker nog att det finns ett slags släktskap mellan mitt skrivande och filmen. Men det är som det brukar vara med släktingar - ibland hälsar man på varandra, ibland håller man sig på sin kant.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Naturligtvis gillar jag film, och ibland när jag ser någon film som är väldigt "litterär" kan jag bli ledsen över att regissören inte skriver romaner istället.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Jag är mycket optimistisk när det gäller den kinesiska samtidslitteraturen, just på grund av att det inte finns några tydliga trender. Var och en sätter värde på sitt eget kreativa rum och man kan tänka självständigt. Jag har alltid strävat efter att undvika trender, oavsett om de har höga ideal eller praktiska mål.
Ur [[Intervju med Su Tong]]Jag har alltid strävat efter att undvika trender, oavsett om de har höga ideal eller praktiska mål. Det är svårt för mig att nå upp till mina egna ideal och skriva tre perfekta romaner. Men å andra sidan nöjer jag mig med tre, fler än så vågar jag inte hoppas på.
Ur [[Intervju med Su Tong]]