Su Tong 蘇童
* 1963 i SuzhouSu Tong (Tong Zhonggui) kommer från staden Suzhou på Kinas sydostkust. Han studerade språk och litteratur vid Beijing Normal University och inledde sin författarkarriär på 1980-talet, då han blev känd för sina noveller om tiden före den kommunistiska revolutionen.
Su Tong har en mycket stor produktion bakom sig och hans berättelser kan oftast hänföras till två kategorier. Den första är historier som utspelar sig på en gata vid namn Cedergatan i en mindre stad på 1970-talet och som oftast handlar om ungdomar och deras uppväxt.
Ett vanligt tema är hur vardagliga händelser lockar fram avundsjuka och hämndbegär som leder till katastrofer många gånger värre än de inblandade hade kunnat ana. Andra återkommande ämnen är våld och övergrepp inom familjen. Den andra sortens berättelser utspelar sig i den fiktiva orten Fengyangshu på landsbygden under första halvan av 1900-talet och präglas av en dekadent och mystisk stämning. Novellen "Hustrur och bihustrur", som filmatiserades under titeln Den röda lyktan, är ett exempel på en sådan berättelse.
De flesta av Su Tongs historier är grymma och våldsamma men skrivna på ett nästan förrädiskt enkelt och avskalat språk, vilket ger en fascinerande kontrast.
Su Tong tar aldrig parti för någon av personerna i berättelserna utan antar snarare rollen av en betraktare eller rapportör som inte lägger någon värdering i det som sker - ett skrivsätt som ger en obehaglig kyla åt hans berättelser.
Su Tong har också arbetat vid Nanjing Art Institute och som redaktör för den litterära tidskriften Zhongshan. Flera av hans noveller och romaner har filmatiserats. Idag är han bosatt i Nanjing. Bland hans verk kan nämnas "Qiqie cheng qun" (1989), Mi (1992), Wo de diwang shengya (1992), Wu Zetian (1994) och Funü shenghuo (2003).
Anna Gustafsson Chen
Su Tong erhöll 2009 Man Asian Literary Prize för romanen för The Boat to Redemption.
Litterära priser
Citat
Tiden består av en rad minuter som upprepar varandra. Det vi kallar historia är en beskrivning av människor och händelser, men samtidigt en beskrivning av tiden i sig. Man kan säga att historien upprepar eller imiterar sig själv. Inte bara mitt, utan alla människors skrivande är elegier. Till och med den allra största roman är liten i förhållande till historien.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Vi lever i tidens små skrevor, ett liv i sorg. Det enda man kan luta sig mot när man skriver är skärvor och spillror, och i den meningen är allt skrivande tragiskt. Det handlar om att fästa sorgen på papper, att skriva en sorgens historia.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Filmens framgång har inte påverkat mitt skrivande. Det är klart att jag också fick min beskärda del av rampljuset, men även det saftigaste äpple tar förr eller senare slut. Och man kan ju inte skriva bara för att få ett äpple.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Jag tycker nog att det finns ett slags släktskap mellan mitt skrivande och filmen. Men det är som det brukar vara med släktingar - ibland hälsar man på varandra, ibland håller man sig på sin kant.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Naturligtvis gillar jag film, och ibland när jag ser någon film som är väldigt "litterär" kan jag bli ledsen över att regissören inte skriver romaner istället.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Jag är mycket optimistisk när det gäller den kinesiska samtidslitteraturen, just på grund av att det inte finns några tydliga trender. Var och en sätter värde på sitt eget kreativa rum och man kan tänka självständigt. Jag har alltid strävat efter att undvika trender, oavsett om de har höga ideal eller praktiska mål.
Ur [[Intervju med Su Tong]]
Jag har alltid strävat efter att undvika trender, oavsett om de har höga ideal eller praktiska mål. Det är svårt för mig att nå upp till mina egna ideal och skriva tre perfekta romaner. Men å andra sidan nöjer jag mig med tre, fler än så vågar jag inte hoppas på.
Ur [[Intervju med Su Tong]]