Doris Lessing

Doris Lessing tilldelas Nobelpriset i litteratur 2007 Svenska akademins biografiska notis: Doris Lessing är född den 22 oktober 1919 av brittiska föräldrar i dåvarande Kermanshah i Persien, (nuvarande Bakhtaran i Iran) som Doris May Taylor. Hennes far Alfred Cook Taylor, kapten i den brittiska armén under första världskriget, var banktjänsteman. Modern Emily Maude Taylor hade varit sjuksköterska. 1925 flyttade familjen till en farm i dåvarande Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) i hopp om en bättre försörjning. Sin uppväxt på denna farm har Lessing skildrat i första delen av sin självbiografi Under My Skin (1994; Under huden, 1994). Som sjuåring sattes hon i klosterskola men flyttades senare till i en flickskola i Salisbury.

14 år gammal avbröt hon sin utbildning. Hon arbetade under de följande åren som barnflicka, telefonist, kontorist, stenograf och journalist och publicerade några noveller. 1939 ingick hon äktenskap med Frank Charles Wisdom med vilken hon fick sonen John och dottern Jean. Äktenskapet upplöstes 1943. 1945 gifte hon sig med Gottfried Lessing, en tyskjudisk emigrant som hon mött i en marxistisk grupp där rasfrågorna stod i centrum. Hon engagerade sig också i Southern Rhodesian Labour Party. Med Gottfried Lessing fick hon sonen Peter. Då makarna skildes 1949, flyttade hon med Peter till London där hon snabbt etablerade sig som författare.

1952-1956 var hon medlem i det engelska kommunistpartiet, och hon deltog aktivt i kampanjen mot atomvapen. 1956-1995 var hon på grund av sin regimkritik förbjuden att besöka Sydafrika. Efter ett kort besök i Sydrhodesia 1956 förbjöds hon av samma skäl att återvända dit I African Laughter: Four Visits to Zimbabwe (1992) har hon skildrat sin återkomst 1982 till det land där hon växte upp.

Doris Lessings romandebut skedde med The Grass is Singing (1950; Gräset sjunger, 1951), som handlar om förhållandet mellan en vit farmarhustru och hennes svarta tjänare. Boken är på en gång ett ödesdrama på hatkärlekens grund och en studie i oöverbryggliga rasmotsättningar.

Även den självbiografiska romansviten Children of Violence (Våldets barn), vanligen kallad Martha Quest-serien efter sin huvudperson, utspelar sig till stor del i Afrika. Sviten omfattar Martha Quest (1952; Flickan Martha, 1953), A Proper Marriage (1954; Bra gift, 1973), A Ripple from the Storm (1958; En fläkt av stormen, 1974), Landlocked (1965; Instängd, 1975) och The Four-Gated City (1969; Staden med fyra portar, 1970). Verket beskriver Martha Quests uppvaknande till en större medvetenhet på alla plan och är banbrytande genom sin framställning av den emanciperade kvinnans tankevärld och livsvillkor. Med dessa böcker åstadkom Lessing en modern motsvarighet till 1800-talets stora kvinnliga bildningsromaner.

The Children of Violence präglas trots det understrukna frigörelsetemat av en närmast fatalistisk livssyn. Historien berättas med den milda förtvivlan hos någon som ser sitt yngre jag från eftervärldens himmel utan att kunna ingripa. Mästerverket är den avslutande volymen i serien, The Four-Gated City, en tidsfresk som tycks innesluta hela England, ja, hela vår kultur, bestrålad av författarens inlevelsefulla respektlöshet. The Golden Notebook (1962; Den femte sanningen, 1964) innebar Doris Lessings definitiva genombrott. Romanen har av den framväxande kvinnorörelsen uppfattats som ett pionjärverk och tillhör den handfull böcker som har präglat 1900-talets syn på samlivet mellan män och kvinnor. Den prövade en mera komplex romanform, som åskådliggör hur politiska och känslomässiga konflikter är inflätade i varandra.

Stilnivåerna från skilda typer av dokument och erfarenheter blandas: tidningsurklipp, nyhetstelegram, filmer, drömmar och dagböcker. Huvudpersonen Anna Wulf har fem anteckningsböcker i vilka hon skriver ned sina tankar om Afrika, om politiken och kommunistpartiet, om förhållandet till män och erotik, om jungiansk analys och drömbilder. Formens splittring motsvarar huvudpersonens. Det finns inget enda perspektiv ur vilket helheten av hennes livserfarenhet låter sig fångas.

På 1970-talet publicerades bland annat den av R. D. Laing inspirerade Briefing for a Descent into Hell (1971; Instruktion för nedstigning i helvetet, 1971). Lessing har karakteriserat denna roman som inner-space fiction: ett försök att i romantikens anda vidga den mänskliga kunskapen till att omfatta regioner bortom jagets och förnuftets kontroll. I romancykeln Canopus in Argos: Archives (Canopus i Argosur arkiven) (vol. 15, 1979-1984) bygger Lessing vidare på sciencefictiongenren.

Romancykeln behandlar mänsklighetens utveckling efter ett atomkrig. Lessing varierar sina tankar om kolonialism, kärnvapenkrig och ekologisk katastrof och om motsättningen mellan den kvinnliga och manliga principen. En inspiration till verket utgör sufismen i Idries Shahs tappning, vilken hon stiftade bekantskap med på 1960-talet.

Till sitt intresse för sufismen har Doris Lessing återkommit i essäsamlingen Time Bites (2004). Hon återvände till realistiskt berättande i The Good Terrorist (1985; Den goda terroristen, 1986), som ger en satirisk bild av den dåtida vänsterns behov av absolut kontroll och den kvinnliga huvudpersonens missriktade offervilja och underkastelse. Analysen av det terroristiska sinnelagets grogrund i generationshat och övermänniskoattityder bevarar sin aktualitet.

Självbiografin Under My Skin (1994; Under huden, 1994) och Walking in the Shade (1997; Vandra i skugga, 1998) innebar en ny höjdpunkt i författarskapet. Lessing återkallar inte bara sitt eget liv utan hela den epok som var hennes, England under imperiets sista tid. Romanen The Sweetest Dream (2001; Ljuvaste dröm, 2003) är en fristående fortsättning i fiktiv form. Kanske har den skoningslösa uppgörelsen med politiska förvillelser bland vänner och älskare nödvändiggjort en sådan diskretion.

Andra viktiga romaner i hennes författarskap är The Summer Before the Dark (1973; Sommaren före mörkret, 1973) och The Fifth Child (1988; Det femte barnet, 1988). I den förra boken tror sig läsaren först ha att göra med ett frigörelsemotiv, en kvinna som äntligen skall leva ut sin begåvning och sin erotiska längtan. Efter avslutad läsning framträder konturerna av den verkliga romanen, en skoningslös studie i medelålderns värdekollaps.

The Fifth Child är en virtuost genomförd psykologisk thriller, där kvinnans bortträngda eller förnekade aggression mot familjelivet uppträder förkroppsligad i ett monstruöst gossebarn. Föreställningen om en världskatastrof som tvingar människan att återvända till en mera primitiv livsföring har haft en särskild attraktionskraft för Doris Lessing. Den återvänder i några av de senaste årens böcker, framtidsromanen Mara and Dann (1999; Mara och Dann, 2000) och dess fortsättning The Story of General Dann and Mara's Daughter, Griot and the Snow Dog (2005). I sammanbrott och kaos framträder de elementära egenskaper som ännu får Lessing att hoppas på människan.

[Svenska Akademien]