Pablo Neruda

Pablo Neruda - Pseudonym för Neftalí Ricardo Reyes Basoalto. Få av 1900-talets poeter har skrivit så oerhört mycket som Pablo Neruda. Hans stora och mest kända verk, Canto General, (Canto General), innehåller uppåt 600 sidor i tryckt skick, och det är bara en liten del av hans totala produktion. Neruda skrev så mycket att han till och med fick kritik för det; man tyckte att störtfloden av dikter med tiden blev allt mer osorterad och att en del gott kunnat få mogna litet mer innan de publicerades.

Nerudas namn är också starkt förknippat med seklets politiska utveckling i Chile fram till september 1973, då skalden dog. Hans begravning ett par veckor efter militärkuppen den 11 september blev de Allendetrognas sista stora manifestation. Neruda var kommunist alltsedan inbördeskriget i Spanien. Han upplevde fascism och högerterror på nära håll, som när hans gode vän den spanske poeten Garcia Lorca mördades brutalt.

Vid sin hemkomst började han arbeta aktivt politiskt, och 1945 valdes han till senator för det chilenska kommunistpartiet. 1948, när Gonzalez Videla inledde sina förföljelser av kommunister, tvingades Neruda fly upp i bergen medan diktatorns hantlangare brände hans hem. Ett år senare gick han i exil. 1952, när diktaturen fallit, återvände han i triumf till sitt hemland. Efter att under en följd av år mest ha ägnat sig åt sitt författarskap nominerades han 1969 till kommunistpartiets presidentkandidat. Han valde dock att träda tillbaka till förmån för Salvador Allende.

Neruda kom mycket tidigt in på den diplomatiska banan. Redan som 23-åring, efter avslutade universitetetsstudier, började han tjänstgöra som konsul. I fem år reste han från det ena asiatiska landet till det andra. Han arbetade bland annat i Burma, Kina, Japan och Indien. Det var också som diplomat han kom till Spanien 1934. Den diplomatiska cirkeln slöts när Allende 1970 utnämnde Neruda till ambassadör i Paris.

Också debuten skedde tidigt. I tonåren medverkade Neruda med dikter i olika tidskrifter, och vid 19 års ålder tyckte han att tiden var mogen att ge ut sin första bok. Han bekostade själv, med goda vänners hjälp, tryckningen av Crepusculario 1923.

Några år tidigare hade han tagit namnet Pablo Neruda efter den chilenske poeten Pablo de Rocka och tjecken Jan Neruda, också denne poet. Den bok som skulle göra hans namn känt, diktsamlingen Veinte poemas de amor y una canción desesperada, utkom 1924. Ett annat berömt tidigt verk var Residencia en la tierra, som han började skriva 1925 och avslutade tio år senare. Kulmen på hans långa och omfattande diktargärning blev den tidigare omnämnda Canto General, som kom ut 1950 och skildrar den amerikanska kontinentens rika men våldsamma historia.

1971 belönades Pablo Neruda med Nobelpriset. Enligt vissa källor skulle han ha fått priset redan på 60-talet, men hans militanta kommunism och stöd till Kuba lär ha väckt motvilja bland vissa akademiledamöter. I synnerhet åren efter Kubakrisen 1962 ska det ha betraktats som politiskt omöjligt att ge honom priset.

Författaren växte upp i Temuco i södra Chile, där indianerna utkämpat hårda strider med de spanska erövrarna, och trakterna kring hemstaden skulle ofta återkomma i hans poesi. Han hade dock kommit till världen längre norrut, i Parral. Modern dog emellertid strax efter sonens födelse, och ett par år senare beslöt fadern att de skulle flytta.

Eva Stenvång