Julio Cortázar

Cortázar föddes i Bryssel, men hans föräldrar var argentinare och efter första världskrigets slut återvände familjen till Buenos Aires. Han kom alltså att växa upp i Argentina, där han kom att utbilda sig till lärare och arbetade som sådan på småorter runt om i landet. 1938 debuterade han i all tysthet med diktsamlingen Prescensia.

Cortázar var en författare som ständigt förnyade sig och föreföll mycket yngre än han i själva verket var. När han avled i februari 1984 efter att en tid ha legat sjuk i leukemi - enligt vännerna var dödsorsaken snarare sorgen efter hustrun och medarbetaren Carol Dunlops död ett par år tidigare - var det därför en kännbar förlust. Hans litterära skapande visade inga tecken till stagnation och han hade uppenbarligen mycket kvar att ge.

Hans författarskap har en särprägel som är svår att definiera; de suggestiva novellerna, varav en del översatts till svenska, håller läsaren fången vid texten som om den vore magnetisk. Det är inte för inte som mången litteraturskribent har gått bet på att placera honom inom något av de existerande facken och helt enkelt kallat honom för "trollkarl".

Den då 25-årige Cortázar var en blygsam person; boken publicerades under pseudonymen Julio Denis. Sedan följde ytterligare några böcker, men genombrottet skedde först 1951 med novellsamlingen Bestiario. Samma år lämnade Cortázar Argentina efter konflikter med peronismen och bosatte sig i Paris. Han stannade sedan för gott i den franska huvudstaden och bodde de sista sex åren på Rue Martel.

Hans internationella genombrott skedde 1963 med den stora "antiromanen" Rayuela, där läsaren själv väljer i vilken ordning sidorna ska läsas eller kan följa ett av författaren uppgjort sidschema. Cortázar kom snart att betraktas som en av förgrundsfigurerna i den latinamerikanska litterära s k boomen, vid sidan av Garcia Márquez, Vargas Llosa och Fuentes.

Trots sin långa tid i Paris, där han rörde sig mitt i det internationella kulturflödet, var Cortázar framför allt porteño (en produkt av Buenos Aires) och den stad där han växte upp bildar bakgrunden till många av hans berättelser.

Trots sina romaner är det nog som novellist Cortázar blivit mest uppskattad. Sammanlagt skrev han ett åttiotal noveller. Parallellt med sitt författarskap arbetade han som översättare och spelade även jazzmusik. Cortázar ägde ett starkt revolutionärt engagemang. Han var en varm Kuba-vän, även om han ibland kritiserade de kubanska ledarna hårt. Så skedde bland annat i samband med affären kring Heberto Padilla.

Cortázar var också en varm anhängare av Nicaragua. Hans besök där efter revolutionen 1979 resulterade bl a i reportageboken Nicaragua tan violentamente dulce (1983). Läs om Cortázar i Jöran Mjöbergs bok Latinamerikanska författare (1988).