Carlos Fuentes

I likhet med Nobelpristagaren Octavio Paz sökte Carlos Fuentes oupphörligt efter Mexikos och mexikanens identitet. Fuentes var också den ständige kritikern av USAs ekonomiska, kulturella och militära inflytande över Latinamerika. Samtidigt kritiserade han de skiftande mexikanska regeringarnas politik. Han hyste en stark oro för att landets rika och mångsidiga kulturarv är på väg att utplånas.

Författaren inledde sin litterära bana som 27-åring med en novellsamling i surrealistisk anda, Los días enmascarados, som utkom 1954. Men redan i genombrottsromanen 1957, La región más transparente (Där luften är klarast), slog han in på den väg som han sedan dess huvudsakligen har hållit sig till. Romanen behandlar framför allt två ting: de många och omfattande sveken av revolutionens ideal samt Mexikos och mexikanens identitet.
Sedan dess har han skrivit en lång rad lika berömda böcker,och tillsammans med García Márquez, Vargas Llosa och Cortázar räknas Fuentes till den latinamerikanska "boomens" förgrundsfigurer. Förutom sin skönlitterära produktion har Fuentes skrivit essäer, bland andra La nueva novela hispanoamericana (1969), samt artiklar och filmmanus. Fuentes gav sig ofta in på litterära experiment, och öste gärna ur sin oerhörda kulturhistoriska och kulturfilosofiska kunskapsbank. Vid läsningen av "tegelstenen" Terra Nostra fordras det att man själv har en hel del kunskaper på området för att kunna hänga med. Men denna roman är ett undantag, normalt är Fuentes lättbegripligare.

Denne succéförfattare fick redan som barn en nära kontakt med Europa och USA. Han föddes i Panama City, men då fadern var diplomat bodde familjen under långa perioder i Washington och Genève. Som barn lärde han sig att tala flytande engelska och har därför själv översatt bl a El viejo gringo (Den gamle gringon). I början av sin författarkarriär tvekade han mellan att skriva på engelska och på spanska, men valde slutligen sitt modersmål. Han tyckte att den spanskspråkiga litteraturen hade så mycket att ta igen.
Fuentes är en av ytterst få latinamerikanska författare som kunnat försörja sig enbart på sitt skrivande. Han hade emellertid en juristutbildning i botten och har som diplomat följt i sin fars fotspår. 1975-1977 var han Mexikos ambassadör i Paris. Denna befattning lämnade han emellertid i protest sedan den förre mexikanske presidenten Díaz Ordaz utnämndes till ambassadör i Spanien; denne bar skuld till den brutala massakern på flera hundra studenter vid demonstrationer i Mexico City 1968.  I Jöran Mjöbergs bok Latinamerikanska författare (1988) finns ett kapitel som handlar om Fuentes och aztekernas forntidsvärld.
(Eva Stenvång]