Jorge Luis Borges Jorge Francisco Isidoro Luis Borges Acevedo

Om Borges hette det länge att han var mästaren som i likhet med Graham Greene aldrig fick Nobelpriset. Själv ville han emellertid inte ha något. Han tyckte inte att hans noveller och dikter var mer än "fragment" och därför var de inte värda en sådan utmärkelse.

Jorge Luis Borges var redan vid sex års ålder fast besluten att bli författare. Som tioåring hade han redan hunnit skriva egna texer och översatt Oscar Wilde till spanska. Till saken hör att han lärde sig läsa engelska före spanska, därtill uppmuntrad av en äldre anhörig.

Åren 1914 - 1921 bodde Borges tillsammans med sin familj i Europa - först i Genève och sedan i Spanien. Vid hemkomsten återupptäckte han födelsestaden Buenos Aires, som inspirerade honom till den diktsamling han debuterade med 1923: Fervor de Buenos Aires. Författaren har dock blivit mest känd för sina noveller, kanske framför allt Ficciones och El Aleph som skrevs på fyrtiotalet. Han rörde sig tidigt i avantgardistiska kretsar och introducerade den så kallade ultraismen. Denna - inspirerad av bland annat kubismen - syftade till att reducera lyriken till dess mest elementära grund, metaforen (det bildliga uttrycket).

Han var ivrig att pröva nya vägar, och rörde sig från ultraismen över metafysiken till magikerns litterära spelplan.

Borges var inte bara född i Buenos Aires, han VAR den kosmopolitiska huvudstaden, som inspirerade honom till en prosa och lyrik som omfattade hela världen, mänskligheten och dess historia. Många berättelser utspelar sig ytligt sett i Buenos Aires eller i någon av dess förorter, som Palermo och Tudera, men begränsar sig inte enbart dit. Samtidigt skapade Borges en egen, labyrintisk värld där myter, legender och klassiska böcker spelade en stor roll.

Författaren hade många inspirationskällor, bland dem den nordiska mytologin och då särskilt den isländska. Han var mycket beläst och kände sig befryndad med de gamla grekerna och renässansens diktare. Bland svenska författare läste han gärna Strindberg och Swedenborg. Hans hustru María Kodama var av japanskt ursprung och öppnade dörren till den österländska berättarkonsten.

Borges författarskap fick en ny dimension från och med 1955, då han blev blind; blindheten tvingade honom att leva i en värld av fantasi och drömmar. Själv betraktade han faktiskt detta som en tillgång.

Borges var populär som författare, men han retade ofta gallfeber på folk med sina egendomliga åsikter och rabiata uttalanden. Han stödde öppet diktatorer som Argentinas Videla och Chiles Pinochet (som han besökte), och han stannade i Argentina under hela diktaturtiden. Samtidigt var det inte något traditionellt högerspöke som framlevde sina dagar i den ålderdomligt möblerade våningen på Maipugatan i Buenos Aires. Borges kunde mycket väl uttala sin avsky för svält, övergrepp och andra mänsklighetens fasor. När demokratiseringen kom välkomnade han den.

Jämfört med många andra latinamerikanska kollegor var Borges sparsmakad rent formmässigt och på sätt och vis mer europé - även om det sistnämnda i och för sig inte innebär något enhetligt. Dessutom har Argentinas band med Europa alltid varit starka. Borges betraktade Schweiz som ett slags andra hemland, och det var till Genève han till sina landsmäns stora bestörtning flyttade tre månader före sin död.

Vid sidan om sitt eget författarskap samarbetade Borges mycket med författaren och vännen Adolfo Bioy Casares. De skrev flera böcker tillsammans, de flesta utgivna under pseudonymen H. Bustos Domecq - allt från deckare till krönikor.

Läs om Borges i Jöran Mjöbergs bok Latinamerikanska författare (1988).

Ladda ned Anna Svenssons artikel om Borges i Göteborg och hans tal La literatura fantastica (fulltext på spanska) samtsupplement: Bibliografi över texter av och om Jorge Luis Borges utgivna i Sverige 1944-2008